igen
som vanligt måste jag bestäma mig för något

Men jag är så jäkla feg!

Känns bekvämare att gå den väg man känner till, även om jag älskar nya saker.

Så här ser det iaf ut för er som inte vet och är bra nyfikna:

Jag flyttar den här månaden. Inte till det huset jag egentligen hade tänkt från början. Tyckte utrymmet skulle bli för mycket för mig och mina framtidsplaner, så jag valde ett mindre brukshus istället.  Jätte fint och tar jag mig tid så ska ni få se bilder sen.. Men helgen vid första November flyttar jag in

:D All bärhjälp är jätte välkommen och i utbyte kan jag väll bjuda på mat och massage..

fast jag nämner bara två av dom..

För ca 4 veckor sedan och förmodligen lite till!

Har noll koll på tiden..
nu för tiden..

iaf så träffade jag en fin filur som heter Stefan. Han behövde hitta ett nytt hem till sin feta katt Elsa, eftersom han själv inte hade/har tid (skådespelare). Så jag sa att jag kunde ta hand om katten och nu bor Elsa hemma hos mig. En störst skön dam, fin som tusan :D Fast med grova attitydproblem och med en lika grov övervikt.

Jag har en till katt i småland som jag inte har fått hem än. Jag gjorde ett snyggt försök i början på sommaren. Jag åkte dryga 45 mil enkelt till Småland för att upptäcka att hon hade sprungit bort och fick sen åka hem lika många mil utan katt. Den dagen var jag både bitter och ledsen.. tror vi säkert letade en timma efter henne.

Men nog om det! För nu kommer det "skojiga"

Min katt är tillbaka och dessutom har hon fått ungar. Jag vet inte hur många än.. så jag vet inte hur stor min tillökning i familjen är. Nästa vecka kommer jag iaf åka ned en andra gång för att hämta hem henne och den nya familjen. Hade jag inte lovat att hjälpa pappa med huset i Finland, så hade jag åkt redan till den här helgen. 

Det dryga är att min katt Elsa hade behövt en ny vän i form av en yngre katt. Nu kommer det yngre katter.. Men Busan kommer inte tycka om Elsa

*suck*   

Jo.. det är rätt komiskt!

Igår körde vi in dom sista små höbalarna för i år på skullen. Allt gick faktiskt finnemang, ända tills jag lyckades små klanta mig och hamna i en ambulans påväg till uppsala.
Höbalarna som man lassar ur vagnen åker sen upp på en elevator som det så fint heter. Det är ett band som kör upp balarna åt en på skullen och så får man därefter packa om dom som man vill ha det. Igår när jag stod där som bäst och packade han jag inte undan för en bal och fick den på axeln. Så jag tittade snabbt upp och såg inte att det kom någon ny bal. I samma veva som jag böjde mig fram för att ta upp den balen jag fått på axeln for en ny bal rätt ned på huvudet på mig. Det var en fjantig 15-20 kilos bal, från en lika fjantig fallhöjd på kanske 2 m..? Iaf så knakade till friskt i nacken, och sen mådde jag allmänt pyton.

Jag brukar inte ge upp så värst lätt.
Så jag fortsatte köra hö och det var väll egentligen inga större problem. Jag hade ont =) Men inte så konstigt alls! Men när jag sen satt och fikade med dom andra började det flimma för ögonen och jag mådde as illa, huvudet försökte väll dunka sig ur *flin* Så jag åkte bil in till tierps akutmottagning med en vän till mig, där dom total flippa ur..
HaHa, jag vet inte annars vad man ska kalla det för!
Dom drog på mig en stödkrage och sen en för ryggen. Det gick inte att röra sig åt något håll, man kunde inte ens resa sig. Sen fick jag en kanyl in i handen. Ett par ambulans män flyttade över mig till en annan bår och sen vidare in i ambulansen mot uppsala. Jag har tre bra minnen från resan: 1. Jag fick någon trevlig vätska som tog bort illamåendet och gjorde kroppen allmänt behaglig 2. Ambulans föraren vara inte bara hyffsat het utan förbaskat trevlig och pratglad 3. Jag hade en större ambulans att åka i. Men trots det fick jag cellskräck och panik *skratt* jag var totalt fastbunden och kunde ju inte röra mig åt något håll. Bara stirra upp i taket, så inte så konstigt faktiskt :P
När vi kom till uppsala vart jag direkt inkörd på mottagningen där fem pers höll på och vände, klämde på än + ställde hundra 20 frågor om vem man var, vad som hänt osv.  För att korta ned allt en massa. Jag kom in på rönken, dom hittade inga fel. Dom var skeptiska till att skicka hem mig. Jag fick åka hem på nåden att jag inte fick göra några tunga lyft/jobba, jag ska lyfta på luren när hon ringer på onsdag och sen det viktigaste tydligen.. Gå till en jäkla sjukgymnast!

:D det kunde faktiskt ha varit värre.. Nu ska jag dra utåt, men en till sak innan. Min mobil blev överkör av en bil i förrgår. Typ i flera bitar.. så messa o säg hej och vem det är som hejar.. så får jag ditt nr igen :d

Tjing så länga          

En sak som retar mig just nu, som jag faktiskt är rätt usel på sj...  det är min resekamrat som jag åker till jobbet med och som kom 30 minuter för sent idag utan att tala om det. När man kommer hem från Dalarna och kommit i säng vid 01.30 för att sen behöva gå upp 04.30.. då är det f*n inte kul när människan kommer 30 minuter sent utan att säga till, 30 minuter som man istället skulle ha kunnat sova mera på

Jag e ICKE bitter :D

Vet inte vad jag ska börja med, men jag ser verkligen fram emot resan till Dalarna som har sitt avstamp om cirka 12 timmar.. FATTA! Det är bara 12 fjantiga timmar kvar till jag sitter i bilen ihop med resten av gänget påväg mot Dalarna. Härligast med allt är att det inte finns någon direkt planering. Vi kommer väl fira midsommar i rättvik, sen drar vi vidare under eftermiddagen till Särna.. slår läger där och slaggar till lördagen
 :) Sen blir det fiske och så vill jag se Fallet! Är du i från trakterna kan du ju komma o ge oss en rundtur ;)

jao.. över till ett annat ämne.. även kallat för KATASTROF! Jag blonderade/klippte mig hos frisören idag. Det ser ut som halm, el sur vax eller något annat f-skap. Men eftersom jag har varit riktig rödhårig så måste jag blondera tillbaka till mitt ljusa hår i omgångar.. så att håret inte slits allt för möe.

Dags att dra ut till stallet nu och kolla tempen på min polle. Har hon feber blir det ingen resa till Dalarna :/ Men tror på det bästa

Tjing 

Erik bjöd hem sin mamma på middag. Under måltiden kunde inte modern låta bli att lägga märke till hur snygg och trevlig Eriks rumskamrat , Emil, var. Hon hade länge misstänkt att de två hade ett förhållande och nu blev hon ännu mera nyfiken. Erik läste sin mammas tankar och sa: "Jag vet att du undrar, men jag försäkrar dig om att Emil och jag bara är rumskamrater."
 En vecka senare sa Emil till Erik: " Har du sett soppsleven i silver? Den har varit borta ända sedan din mamma var här på middag. Du tror väl inte att hon kan ha tagit den? "Erik trodde inte det, men han skickade henne ändå ett mejl för säkerhets skull: "Kära mamma, jag säger inte att du "tog" eller "inte tog" soppsleven, men faktum är att den har varit borta ända sedan du var här på middag. Kära hälsningar Erik"
 Några dagar senare fick han ett svar: "Kära Erik. Jag säger inte att du "ligger" eller "inte ligger" med Emil, men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng skulle han ha hittat soppsleven för länge sedan. Kära hälsningar mamma."

Goch, skulle kolla av min mail lite snabbt och hittade lite bilder.. Man ser ju groteskt sexig ut ;)

Vet inte om jag sagt det tidigare.. sak samma egentligen om jag skulle upprepa mig för den delen. Men lovet mig själv att inte skriva så mycket om jobbet.
 
Den här veckan på jobbet har både varit bra och riktigt usel. Veckan började riktigt dåligt. Materialet kom inte fram som det skulle och tillverkningen kom på efterkälke. Det kändes faktiskt riktigt typiskt.. Som jag nämnt tidigare. Försäljnings siffrorna ligger på topp, men vi kan inte leverera ut det som vi ska. Maskiner som krånglar, den här veckan var det material som inte kom fram. Det saknas en montör och jag tror att chefen också skulle behöva ha hjälp att ta hand om mätningar av markiser. Han ser nämligen skit trött ut, nästan på bristningsgränsen.. jag kan ana mig till känslan.. ni vet säkert också hur det är att slåss/kämpa för något ni verkligen älskar och ändå inte nå fram helt el klara av allt. Det är nog så för honom. Han vill väl, men kan inte möta allt och klago målen som väller in gör inte saken lättare.
Min andra chef Ulrika och jag kämpade gärnet idag. Vi ökade tillverknings siffran med 66% :D Jag är väldigt nöjd!  Men insatsen är som rena fisen i rymden.. med andra ord så syns inte det vi gjort i kaoset som finns.
Så i morgon.. el Oj! Klockan är visst snart halv ett.. iaf så senare idag ska jag in och jobba på så länge som jag pallar trycket. Mitt mål är att ta igen en veckas tillverkning på så många timmar som möjligt under lördagen. Tror ni att jag lyckas? Jag brukar säga att mina gränser för vad jag kan göra.. går där jag sätter dom.
Så är det för alla för den delen :p
Men senare idag kan jag behöva peppas så mycket som det bara går, för jag är inte säker på mig själv.. om jag kan fixa det altså! Skulle jag göra det kan jag hjälpa till ett par dagar med monteringen *suck* lämnar ämnet jobb nu

Mina kära bihang där ute i världen som vet vart ni kan hitta mig senare idag! Kina mat, sambuca skulle vara fint..

Köss så länge och slagga gott    

Jag är fortfarande ganska less på den människa som envisas med att ringa till min mobil, jobb telefon och bara flåsa i luren. Saken är den att jag kan fortsätta svara i luren, du kan väll fortsätta flåsa! Men en dag hoppas jag att du verkligen kommer fram till det du vill ha sagt. Annars kommer det bli tröttsamt för mig och dyrt för dig. Jag har liksom funderat.., hm.. Blir det inte segt att höra samma mening jämt? Aaa.. det är linda.. Hallå? *klick*